Fanny Lidman

En tid för mig själv

En evig ångest.

Så känns det. Hur hamnade man här? Två år i sträck var jag rakt upp och ner lycklig. Kan räkna på en hand hur många dåliga dagar jag hade. Och det var inte på låtsas. Det tog lite mindre än tio år att komma dit. Det var skilsmässan, tonåren och en del heartbreaks i alla dess former innan dessa år. De två senaste åren har varit de absolut bästa åren i mitt liv. Och sen nu är jag här. Det känns rent ut sagt oförskämt att må så här dåligt när man har det så bra. JAG VEEET. Det handlar inte om det. Men just nu vill jag krypa ur mitt eget skinn för den här ångesten. Jag. kommer. inte. ifrån. den. Första veckan av sjukskrivningen gick min hjärna på högvarv och jag mådde relativt bra, kändes de som, men desto mer jag vilar desto mer kommer den ikapp mig. Den är oundviklig och jag vet att jag inte kan fly föralltid. Hur möter man ångest? Hur möter man en stress som byggts upp under en så lång tid. Vet ni vad de värsta är? Jag älskar att leva så. Så fullt ut de bara går och sen helst lite till. Livet ska vara allt extra med en jävla cherry on top. Sen en dag så ska de inte vara alls.

Jag hade tur att jag inte hann bli utbränd. Min psykoterapeut berättade att jag har ena foten över kanten redan. Jag vaknar en, två, tre, fyra fem gånger per natt. Har gråtit mer senaste veckan än jag gjort senaste året. Kan inte hålla räkningen på antalet gånger per dag jag får svårt att andas. Ibland är det konstant i flera timmar. Minns inte saker längre. Min hjärna lägger fokus på en sak i taget bara. Det får gå en dag i taget till att sakta ned. Jag kommer, kanske alltid, behöva tänka på att ta de lite lugnare. Man har en kropp och den ska hålla resten av livet. 

Jag tänkte på perspektiv när jag flög hem från Skåne igår kväll. Jag hade en låt på repeat, lutade huvudet mot min kudde och bara tittade ut. Tänkte på det då. Hur skönt det var att inte kunna kontrollera tiden. Ingen kunde nå mig. Jag kunde inte nå någon. En vacker dag ska jag hitta ro på samma sätt igen och jag LÄNGTAR. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas