Fanny Lidman

Kategori: deeps&thinking

En tid för mig själv

En evig ångest.

Så känns det. Hur hamnade man här? Två år i sträck var jag rakt upp och ner lycklig. Kan räkna på en hand hur många dåliga dagar jag hade. Och det var inte på låtsas. Det tog lite mindre än tio år att komma dit. Det var skilsmässan, tonåren och en del heartbreaks i alla dess former innan dessa år. De två senaste åren har varit de absolut bästa åren i mitt liv. Och sen nu är jag här. Det känns rent ut sagt oförskämt att må så här dåligt när man har det så bra. JAG VEEET. Det handlar inte om det. Men just nu vill jag krypa ur mitt eget skinn för den här ångesten. Jag. kommer. inte. ifrån. den. Första veckan av sjukskrivningen gick min hjärna på högvarv och jag mådde relativt bra, kändes de som, men desto mer jag vilar desto mer kommer den ikapp mig. Den är oundviklig och jag vet att jag inte kan fly föralltid. Hur möter man ångest? Hur möter man en stress som byggts upp under en så lång tid. Vet ni vad de värsta är? Jag älskar att leva så. Så fullt ut de bara går och sen helst lite till. Livet ska vara allt extra med en jävla cherry on top. Sen en dag så ska de inte vara alls.

Jag hade tur att jag inte hann bli utbränd. Min psykoterapeut berättade att jag har ena foten över kanten redan. Jag vaknar en, två, tre, fyra fem gånger per natt. Har gråtit mer senaste veckan än jag gjort senaste året. Kan inte hålla räkningen på antalet gånger per dag jag får svårt att andas. Ibland är det konstant i flera timmar. Minns inte saker längre. Min hjärna lägger fokus på en sak i taget bara. Det får gå en dag i taget till att sakta ned. Jag kommer, kanske alltid, behöva tänka på att ta de lite lugnare. Man har en kropp och den ska hålla resten av livet. 

Jag tänkte på perspektiv när jag flög hem från Skåne igår kväll. Jag hade en låt på repeat, lutade huvudet mot min kudde och bara tittade ut. Tänkte på det då. Hur skönt det var att inte kunna kontrollera tiden. Ingen kunde nå mig. Jag kunde inte nå någon. En vacker dag ska jag hitta ro på samma sätt igen och jag LÄNGTAR. 

1 Oktober 2017

Jag är så bortskämd med att må bra varje dag att jag knappt vet hur jag ska hantera bad vibes. Det absolut mesta rinner av mig och jag ser det positiva i allt. Det är nästan för bra för att vara sant, hur jag mår. Jag har ett jobb jag älskar att gå till VARJE gång, jordens bästa vänner som spenderar energi och tid på mig, en familj som alltid finns där och jag får skratta varje dag. Det är så frustrerande att ha det så bra och må som jag gör nu. Det slår ordentligt när jag väl mår dåligt. Förstår ni? Vill sjunka genom marken ett tag och inte komma upp förrän jag är som vanligt igen. Livet är för kort för bad vibes. Kom ihåg det, omringa er av människor som GER er bra magkänsla och energi. Alla andra kommer ändå försvinna för eller senare, så var selektiv NU. Gör saker du tycker om och glöm inte att man inte måste något jävla ting. 

A bit personal

Hej babys! 

Idag har jag jobbat till 20 och sen åkte jag hem för att käka och lite senare ta mig till utegymmet. Jag och min storebror joggade dit och sen körde vi både kondis & styrka. Alla tror fortfarande att jag är den gymtjejen jag var men sanningen är att jag är himla otränad haha! Det blev ohälsosamt för mig och min självbild så jag försöker i mindre delar introducera träningen igen, för jag vet att det inte finns något som gör att man mår bättre, får mer energi, sover godare och som om jag inte redan nog vore en glad människa - så gör träningen mig ännu gladare. Det är en oerhört finkänslig skillnad på det syftet och där jag hamnade. För mig iallafall. Det är skönt att, när man väl tränar, veta vad man gör. Tänk vad jobbigt att börja behöva om på nytt. Det viktigaste i hela världen för mig är att må bra varje dag och tillslut behövde jag välja bort något som gav mig så mycket ångest. NUUUU blev det väldigt ärligt här!! Är glad att Kalle släpade med mig och inatt kommer jag sova gott. Imorgon slutar jag 16 och efter det ska vi hem till pappa för att fira hans sambo <3 Kändes opersonligt att säga så, för det är inte så jag definierar henne, men så jag kan förklara för er. Mamman till min lillebror. Det lät bättre. Sov gott, puss!! 

Avslutar dagen med mina allra bästa kompisar - Amanda & Ellinor!

Late night thoughts

Andra dagen i rad? Trodde ni inte va!

So far so good på matfronten. Imorse hade jag en riktigt bra morgon. Sovis till elva sen ett bad, duschar aldrig badar bara haha! En Nocco Caribbean & Propud till frukost medan jag sminkade mig. Världens goaste? Ja. Sen körde jag till jobbet då jag började 13. Behövde åka och hämta lite saker på Mood så blev en tripp dit. Sen stängde jag vid 20! Ikväll har jag ätit middag, kollat en film och softat. Skönt att bara ha flera timmar hemma och göra ingenting.

Var väldigt stressad förut en period så att jag inte kunde ta det lugnt ens, låter ologiskt men så fort jag hade en ledig dag var jag tvungen att åka iväg eller hitta på något innan jag fick ångest. Säger fortfarande ja till väldigt mycket saker men skillnaden nu från då är att jag säger nej till fler saker. Har väldigt svårt att tacka nej till att göra saker alla vakna timmar på dygnet. Jag ÄR och vill vara en superwoman, förstår ni? Sen händer det att man tar livet på lite för stort allvar ibland och så stressar man ihjäl sig. Varför gör man ens så? Tillbaka till nej-sägandet. När man slappnar av lite, vilket jag verkligen inte gjorde där ett tag, så känns saker inte så himla "måste". Att man säger ja till personer man egentligen inte vill vara med och säger ja till saker man faktiskt inte ens gillar. Det låter så himla självklart men man måste reflektera över vilken känsla man får. Du har dina år här på jorden och that's it. Värt att påminna sig om det.

Från en tankeställare till en annan. Tänkte på det idag när det varit lite snö senaste dagarna hur mycket BAD VIBES man får. Inte av snön utan hur man ens orkar gnälla??? Inte konstigt att man är bitter eller mår som en sopa om man allvarligt lägger ner tid på att klaga på en halv millimeter snö haha!!! Ni är säkert måndagshatare också. Vet ni att måndagar är en sjundedel av ditt liv? En sjundedel av ditt liv hatar du. Sen har du ångest på söndagar också? Då är vi uppe i 2/7 delar av ditt liv. Allvarligt talat nu. Förstår ni ens hur stor del av era liv ni bestämmer er för ska vara dåligt. Jag var precis likadan tills jag bestämde att måndag är min favoritdag i veckan. Så enkelt var det. Skaffa ett jobb där ni är lediga på måndagar eller byt jobb överhuvudtaget om ni har ångest på söndagar? Hur kan man leva ett liv där man bara lever på helgen och sommaren när en vecka består av 7 dagar och inte 2. Jag säger inte att det är lätt eller att jag alltid gör alla rätt men det är ingen annan än du som bestämmer över hur du ska må. 

Nu ska jag läsa bok & sova, puss mina kärlekar

5 Oktober 2016

Hej bloggeyyy! Imorse körde jag Core på Sats. Sen bastade & duschade jag, förstår ni vilken bra morgon? Efter det blev det att jobba. Fyfan vad jag älskar mitt jobb, har jag sagt det? ;) Nästan så här mycket att ni alla tänker att nu fan får hon lägga av snart. Så mycket faktiskt. Nästan som ett privilegium att vara 20 år och inte sitta missnöjd på sitt arbete och ta hand om sina kollegors bajsmackor ;) Då finns det ju bara två alternativ, byta jobb om man har möjlighet eller byta inställning. Mitt jobb är inte kul hela tiden, jag jobbar trots allt med människor. Oförutsägbara. Tänk ens att man har ett jobb att gå till varje dag. Redan där borde man inse något. Jag är verkligen lycklig. Helt ärligt vet jag inte om jag har världens bästa jobb eller om det bara handlar om min inställning, varenda morgon. Man styr över sitt eget mående mer än man tror. VÄLJ att vara lycklig. Glädje går fan inte att göra något åt, viktigt skillnad. Pengar, resor, lyxlushlifeinspo gör dig GLAD och inte LYCKLIG. Det är skillnad på mående och känslor/humör. Nu undrar ni säkert varför jag hakar upp mig så mycket på jobb ni ba hallå fast man jobbar ju inte bara, eller vissa kanske gör. Kontentan är att det VANLIGTVIS ser ut så att de flesta går till jobbet flera dagar i veckan och det är det jag menar. Livet är här och nu. Inte i helgen, i sommar eller på semestern bara. Läs; vanligtvis. Jag tror inte alla människor är ämnade att leva 9 till 5 liv men om man alltid sitter och drömmer sig bort är man inte på rätt plats. Vad vet jag, jävligt lätt för mig att säga allt det här, det är ju svårt att vara olycklig när man är 20. Typiskt mig att bli alldeles carried away så här sent. Sen blev det käk och övningskörning iallafall, nu ska jag sova och ladda inför jobb och intervallflex. Avslutar dagen med en bild på mig och Vendela inne på Make Up Store, en klassisk vardag. Tjing!!

 

30 augusti 2016

Typiskt mig att sitta å blogga om mina tankar bara. Antingen vad jag gör, köpt eller tänker. Dagens tanke är...framtiden. Jag vill göra allt. Enda sen jag började jobba med skönhet vill jag utbilda mig till antingen Hudterapeut eller Make Up Artist. Prio på den sista. Makeupstudion har en utbildning som innefattar artist, hårstylist, fransar & spraytan. Tänk va kul att kunna allt. Inte för att jobba med utan frilansa alt hobby. Sen att det kostar en halv förmögenhet är en annan femma. Men något jag alltid varit intresserad av är att jobba med event. Finns inget som älskar att ha många bollar i luften än mig. Träffa många människor, åka runt, planera, organisera och speciellt inriktat på event. Perfekt arbete nu när man är ung. Det är en tvåårig utbildning och då blir man eventkoordinator. DRÖMJOBB! Avslutar dessa tankar med en bild på doggisen.

Doggen och hennes favorit, Grisen

Late night thoughts

Klockan är fem och jag kan inte somna...

Ibland tänker jag bara för mycket på vad jag vill göra med mitt liv. Jag älskar att jobba men får panik av tanken på att jag ska göra det resten av livet. Jag vill inte börja än. Jag vill jobba på villans utecafé i sommar igen men älskar samtidigt det jobb jag har nu. Jag vill plugga engelska i Whitsundays i Australien i September. Sen efter det resa i Asien. Jag vill leva så. Jag älskar Sverige och skulle aldrig kunna lämna min mamma men jag vill inte leva så här. Jag är född i fel kropp i fel land i fel världsdel i fel kultur i fel samhälle. Eller just precis rätt. Jag trivs så bra i det liv jag lever men jag känner ändå att jag vill leva ett fritt liv. Jag vill inte leva så att jag ska jobba, hata måndagar, ogilla kollegor, få en lön som bara gör att man "klarar sig", få ångest när räkningar kommer, betala räkningar, betala massa skatt, träffa någon som man sen skiljer sig med, skaffa barn bara för att man börjar bli för gammal och konstant längta efter helg och sommar. Jag vill leva ett liv där jag får se solen minst en gång om dagen, bo nära havet, vara lyckligt kär och aldrig vilja lämna min partner, skaffa barn precis exakt när man verkligen vill och inte pga åldersnoja, ha möjlighet att resa och se världens alla små vrån, jobba med något fantastiskt givande och känna att jag aldrig slösar en dag av mitt liv. Jag är så tudelad. Helst av allt vill jag bo på stranden i ett varmt land resten av mitt liv. Eller så spelar inte landet roll så länge jag inte fastnar i någon mellanmjölks-grå-tråkig-svenssonvardag. Jag spyr på det. Jag är en livsnjutare. Så vill jag också leva. Jag vill se andra kulturer, samhällen, personer, språk och länder. Jag ser livet som en begränsad tid på jorden. Vill jag leva så att man bara faller sig in i ett samhälle, går i skolan och sen jobbar resten av livet? Jag vill se och lära mig så mycket att min hjärna blir full av konstanta nya intryck. Jag kan aldrig få nog. Jag vet inte om jag börjat tänka på allt det här för att jag senaste tiden också satt mig själv i första hand. Säger nej till det jag vill säga nej till, och ja till det jag vill säga ja till. Ingen får slösa min tid. Inget blir viktigt. Livet är för kort. I takt med dessa fria tankar kommer ångest för mig. Hur ska jag försörja mig? Kan jag bara säga upp mig utan att få dåligt samvete? Behöver jag sparpengarna till något viktigare än en asienresa? Vart ska jag bo? Kan man lämna allt för att leva ett friare liv, eller kommer man känna sig tom för att man redan levt ett mer samhällsanpassat liv? Jag vill inte tro att det här är tankar jag har för att jag  snart är 20 år fyllda. Jag hoppas att jag alltid kommer tänka så här. Hoppas bara det gör mig lycklig. Jag tror inte att man har full potential till att bli det i ett sånt samhälle vi lever i. Ett samhälle styrt av media. Hur man ska bete sig, hur man ska vara och vad man får säga. Kan man någonsin hitta sig själv om man konstant har något omkring sig som styr en. Kan man någonsin bli sin egna människa om man inte ställer sig utanför det. Allt har verkligen blivit så oviktigt för mig. Den enda enda enda sak som verkligen påverkar mig och får mig att känna och som jag bryr mig om är mamma. Allt annat i världen klarar jag mig utan. När jag funderar på min asienresa, kan inte komma på någon jag kan åka med som skulle ha samma mindset som jag, förutom henne. Skulle kunna åka själv. Livet är för kort för att hålla sig fast vid negativa saker, personer och ställen. Livet är för kort för att ta sig själv på allvar. Livet är för kort för att bry sig för mycket. Balans. Det är svårt. Om jag fortsätter tänka på ett sånt careless vis kommer man ju förlora alla man har omkring sig. Jag behöver inte, men vill, ha kvar mina nära. Förstår ni? Och samtidigt som jag bara vill...inte leva så här. Och samtidigt som det så älskar jag mitt liv, jag älskar att leva och jag är verkligen en livsnjutare just på grund av mitt mindset i en tråkig vardag. Jag har tre jobb men struntar i vad jag får för lön. Jag tränar men struntar i hur jag ser ut. Jag säger ifrån men är aldrig riktigt arg. Jag hamnar i dåliga situationer men i slutändan ser jag allt positivt som kom ur det. Ni förstår grejen.

Jag har en ettårsplan och ska börja med den. Ska våga och ska våga göra. Sen hoppas på att allt faller på plats efter det. Ett år, att börja med.

Alltid i mitt hjärta.

Jag vet inte vart jag ska börja. Allt gick så snabbt. Från att vara pigg, härlig och frisk till sängliggandes på bara någon månad. Cancern började i skelettet och sen till mer eller mindre resten av kroppen. Ingen medicin eller behandling fanns, det var för sent.

Den bästa farfarn man kunde tänka sig. Lekfull, inspirerande, levande, erfaren, intellegent och fantastiskt positiv. Jag har aldrig mött en människa med sånt minne. Inte heller någon som kunde berätta historier på det sättet. På det sättet som fick en att känna att man var med i historian där och då. Kreativ och påhittig är underdrifter för att förklara farfar. Varje födelsedag hade ett tillhörande grattiskort som var handgjort. Alla högtider, han var mittpunkten. Han var alltid där. Alltid något nytt att berätta. Vilket liv han levde, jag kommer alltid beundra honom för det.

Det sista vi firande tillsammans var min student. Jag är så glad över att farfar hann uppleva min student och få höra mina framtidsdrömmar och mål. Han var med, alltid med. Han såg varenda dansuppvisning jag hade i nio år. Varje skolavslutning. Varje högtid. Varje födelsedag. Alltid lika nyfiken på vad som pågick i ens liv & aldrig, aldrig någonsin, tyckte att det man höll på med i livet, eller vart man än var i livet, var för tokigt eller fel. Första gången jag hälsade på honom på sjukhuset var på min födelsedag, och han bad om ursäkt för att han glömt bort. Det var det mest lättförlåtna jag hört i mitt liv. Vårt sista minne tillsammans är när vi tog Paris till farfar. Han drömde om det och vi fick möjlighet att uppfylla det innan det var för sent. Han var så nöjd, nynnade till fransk musik, smuttade på rödvin & åt ostar. Jag trodde inte han skulle komma ihåg eller förstå vad vi gjorde, men att få höra nu i efterhand att han pratade om hela Parisgrejen i flera dagar efteråt, jag har inga ord för det. Igår somnade du in & förenades med farmor i himlen.

Jag saknar dig så himla mycket. Mitt hjärta är så tungt av sorg. Världens bästa farfar.

It's all good

Idag mår jag bättre, har fått pratat med viktiga människor & som ni vet är det viktigt för mig att göra allt för att jag ska må bra varje dag!

Gör det man vill och låt ingen styra över dina egna viktiga beslut. Gör inget för någon annan bara för en tjänst eller för att vara schysst om du inte mår bra av det. Det kan handla om små obetydliga val i livet. Men det är dessa val som gör det stora måendet. Lägg av bara, säg nej. Många är jättedåliga på att ta nej men därför får man se till att dessa vänjer sig. Simple as that. Du kommer aldrig röra dig framåt i måendet om det ska bero på andra människor hela tiden, det kommer alltid röra på sig och därför måste DU ta eget ansvar för ditt mående. Det kommer alltid vara det viktigaste.

Promising everything I do not mean

Ni som läst min blogg ett tag, kanske till och med följt med mina åtta bloggår, vet att jag är brutalt ärlig ibland.

Idag är en sådan dag. Jag känner bara för att skriva. Det enda jag känner just nu alls faktiskt. "Driving too fast, living too slow". Känns lite som man springer så snabbt att man nästan ramlar framlänges. SÅ känner jag just nu. Ingen tid att stanna upp, reflektera eller känna efter. Blir lite utan känslor. Jag är glad, mår bra & gör mycket kul saker. Men jag känner inte efter. Finns inget som kan hålla mig fast, hålla mig tillbaka eller hålla mig nere. Livet är det bästa som hänt mig, men jag vill känna hur det känns. Jag är inte tom, jag känner bara inte.

A list of things

Saker jag inte gillar...

När folk drar upp enstaka exempel eller motbevis på en generalisering. Man pratar ofta generellt & fyfan vad det stör mig när de ska komma in någon och poängtera att så är inte ALLTID fallet. 

Eller när folk generaliserar på något som faktiskt bara har hänt en gång hahaahah yeezus

När någon slåss

Att tro på allt som står i aftonbladet om tiggare & romer. Organiserat tiggeri haha "ge inga pengar" som om en människa väljer att sitta på en kall hård gata dag ut & dag in för att få några kronor. Alla ni som går på att de är en person som tar pengarna av alla tiggare för att köpa dyra saker HAHA. Som en hallick?!?! Visste ni att de män som samlar in pengar av kvinnorna (i de flesta fall är de kvinnor) är för att de inte ska bli rånade & misshandlade. Sen bor de allihop tillsammans. De är INTE ett liv man väljer utan tvingas till när man har en dålig livssituation så plz håll käften alla snåla människor tack :))))) Inget blir iallafall sämre av att ge någon pengar, de gör inte dig fattig. Säg hej åtminstone.

Saker jag gillar...

När människor förstår att man driver & inte sitter å tar illa upp hela tiden av allt

Människor som ser livet ur en optimistisk synvinkel, att saker löser sig & att man bara ska finna sig i den situation man är i och göra det bästa av den! Älskar sånna människor, dom är alltid så lugna & inte hektiska.

När man kan ha ett intellektuellt samtal med någon som samtidigt kan vara helt craaaazyyyyy

Artiga & trevliga människor är de bästa jag vet, om det är något i världen som de är värt att sträva efter är de att vara artig i alla situationer.

Sen gillar jag min hund också

Upp